Ja, har förstått att det är en del som är lite nyfikna på hur min förlossning va, å jag ska göra mitt bästa att få med så mycket som möjligt :)

Vi åkte upp till Mamma på lördagen, å jag kände mig konstig i magen hela dan.
Men jag gick i trappan upp tillövervången några gånger, å kände bara Varför då?
Så jag va helt enkelt "off" hela dan.

Vi kommer hem å Oxen kommer hit å vi spelar lite wii, å det kändes bara mer å mer underligt i magen.
Han åkte hem å Tobias ringer Nicklas å undrar om han kunde köra på honom en liten sväng bara, å både jag å Nicklas sa, H*n kommer inte inatt.. Hmm!?

Jag går å lägger mig runt midnatt, å skriver till Nicklas att inte åka för långt, för nu känns det jätte konstigt, verkligen!

Somnar, vaknar runt 1 tiden, våga inte tro att det va förvärkar, så jag gick upp, gick på toa, å la mig igen, somnar, å vaknar vid 2 å vill fortfarande inte förstå..
Men jag ringer Nicklas runt 3 å säger att han måste komma hem.. Jag lovar, 2 min efter så står min hjälte i dörren.

Värkarna bli mer å mer regelbundna, å vid 4 ringer jag förlossningen.
Jätte snäll å go va hon, bad mig (som alla andra) att ta ett bad å två alvedon. Jag gjorde precis som hon sa, men nix, det hjälpte inte, vi gick å la oss å försköte vila lite, Nicklas somna, men inte jag.

Ringer tillbaka vid 6, å säger att jag har gjort de ni bad mig, men inget hjälper.
Hon tycker vi skulle komma upp, å skulle de visa sig att det ä har hänt så mycket, så blir det patienthotellet.

Väcker Nicklas, som blev så nervös, å jag tyckte så synd om honom.

Kommer till förlossningen runt halv 8 elle nått.
In på ett rum, som det sen visade sig att jag även födde Junior i :)

Gjorde CTG-test, å va öppen 2 cm.
Det hade lugnat sig betydlig med värkarna, FAN tänkte jag, jag ska INTE hem, med Bebis kvar i magen, det va de enda jag tänkte på.

Dom ber oss att gå å äta lite frukost å sen ta in på ett rum, å vila, å vänta å se om det händer nått mer.
Jag tappa verkligen gnistan totalt, jag va så himla säker på att, NU, nu jävlar, men ne!

Vi checkar in, lägger oss å sover. Jag vaknar runt 11 å ringer mamma å säger att det händer inget mer å att vi säkert får åka hem..
Vi lägger på å jag väcker Nicklas.. Vid halv 12, då JÄVLAR hände de nått, det kom en värk som jag inte va med på direkt, jösses!!!

Jag grina, å grina å grina, Nicklas blev mer å mer orolig å nervös, så vi beger oss till förlossningen igen, som tog ett tag, gå en såpass lång bit med dessa värkar va hemskt!

Kommer till samma rum, sätter på CTG bältet igen, å nu vart det nått heelt annat.
Men det värsta av allt, jag va fortfarande bara öppen 2-3 cm. Det kändes så oändligt!

Men kvart över 1, då drar det igång på riktigt.
Hade öppnat mig från 2-3 cm till 5 cm på ungefär en timme, å vattnet gick när hon skulle kolla hur öppen jag va.
Ungefär en å en halv timme senare, tror jag de va, så va jag helt öppen :D Jäss, tänkte jag.. Men Junior hade inte hängt med riktigt i det tempot å va långt ifrån redo.

Nu har jag ingen koll på tider å så längre.
Dom fråga mig (dock innan jag va öppen helt) om jag ville börja med nån smärtlindring, å JA?? Det ville jag ju såklart.. Så fram med lustgasen, å jag sög å sög, å jag blev så förbannad, VARFÖR HJÄLPER DEN INTE??????

Då hade dom ju för i hela helvete inte satt i slangarna, Tack, tack för den!!
Jag va fortfarande inte med nöjd med resultatet även att slangarna va i, å dom hjöde dosen, Ohj.. Ögonen gick i kors, å jag förvann i några sek.. Men efter de, så hade jag god användning av den, släppte den inte en sekund. Dum som man är så tycker man ju att lustgasen faktiskt ska ta bort ALLT va smärta heter, men va jag sen med å ta den nån gång, så märkte man ju vilken sjunedrans bra effekt den hade.

Skulle även ha ryggbedövning, å den läkarn tyckte jag inte om, hon kom typ 40 min försent, å va otrevlig.
Å jag hade gärna hoppat över den, om jag hade vetat att skiten inte hjälpte ett dugg, för det tyckte jag verkligen inte. Den va bara hemsk å otrevlig å ta.

Nicklas va helt underbar under hela förlossningen, han badda pannan, gav mig vatten, smeta på lypsyl, för gud va äckliga läpparna blev, satt bara breve å va ett enormt stöd, precis som jag ville ha de :)
Han klara detta så jävla bra, stolt!

Junior sjönk lite segt, så dom ville ha mig i en massa olika ställningar, då vart jag inte glad, men jag bet ihop å gjorde som dom sa.
Stå på alla frya i sängen va ingen höjdare..
Men gåstolen va bra, å då hade även krystvärkarna börja lite smått, å när dom kom, greppa jag i dessa handtag, så jag trodde händerna skulle gå av.

Å när värken gav med sig, vek sig mina ben varje gång, å Nicklas å en barnmorska fick hålla i mig i varsin arm, så jag inte skulle ramla ihop på golvet. OOONNNT!!
Å sen att man inte får trycka på, det va ju absolut tekniskt omöjligt!!!

Barnmorskerna kunde inte ha vart bättre, är så nöjd.
Dom stötta å hjälpte å t.o.m försökte va lite småroliga ibland, å konstigt nog, gjorde de mig ingenting, snarare tvärs om.

De sista timmarna va jag så jävla trött, så tro det eller ej, men jag hann t.o.m slumra till mellan värkarna..
Å dom sa till mig att jag har en otroligt bra värkarbete, som kom å gick varannan minut i 6 å en halv timme.
Inte så konstigt att jag va sleten..

Vet inte vilken tid detta hände men det började ta hårt på mig å jag hade inga krafter kvar snart, å Juniors hjärtljud börja svikta väldigt å de blev inte akut, men lite mer brottom bara, å när BM säger till mig att vi får nog ta fram sugklockan, släppte all oro om en extrem lång förlossning, jag kände bara, snart.... Snart!!!

Helt plötslig va vi väl runt 6-7 pers inne i detta rummet, en som drog i sugklockan, en som tryckte för kung å fosterland på min mage, två som höll i mina ben, (tror jag)
Ja, det blev jätte intensivt helt plösligt.

Kommer inte ihåg nått av detta nästan, men de heja på mig å uppmuntra mig till å krysta..
Å jag krysta, å krysta.......

Sen känner jag bara den underbaraste känslan som jag någonsin vart med om, det släpper på trycket å smärta existerar inte.. Å jag har våran son på bröstet.

Efter 6 å en halv timmes obeskrivlig smärta, va han äntligen hos oss, Tack gode gud!!!
____

Jag va nog en rätt snäll patient, fick inga utbrott elle så..
Men efter allt vatten å all lustgas så rapa jag en hel del, å när jag skulle byta ställning i sängen så la jag den manligaste rapen rätt i fejjan på BM :P

Det tycker jag är lite småkul, så det fick jag ju lägga till :)

Blev en alldeles för lång sammanfattningen av denna dag, men det är inte lätt å förkorta den heller.. Det är ju ändå det största jag någonsin vart med om.